Jag läser om attentaten i Norge igår...När det sker så nära blir det verkligt. När det sker längre bort är det som om man stänger av, jag orkar inte ta in allt som sker i hela världen, då skulle jag nog gå under. Men när det sker i ens grannland, då blir man berörd. Det kunde varit du eller jag. Undomarna som dödades...herregud vilken mardröm. Som en jävla skräckfilm! Jag brukar inte skriva om sådant här i bloggen, men nu kan jag inte låta bli. Ett obehag i kroppen som inte försvinner. Det hemska har skett och vad kommer härnäst? Är det så här världen ska bli? Osäker, skrämmande och oberäknelig? ♥