Nystart. Ingenting är väl såuttjatat men också så befriande på något vis. Att kunna starta om, vad det än är. Bort med det gamla, in med nya rutiner, nytt tänk, nya val eller vad det nu är man står inför. Jag känner att jag alldeles för länge tillåtit mig själv att bara ligga vid ytan, knappt. Ta några andetag för att hålla mig flytande men då och då så hamnar jag under ytan. Kan inte andas... Får panik, kommer upp igen en stund men sedan så dras jag ner igen. Det är så mycket på en gång, var börja man, ska det vara så här? Ibland vill man bara ge upp, men jag kan inte ge upp, kan inte låta mitt inre ätas upp av onda, dumma tankar, kan inte sluta kämpa. Vill inte sluta kämpa. Men jag vet vad jag behöver för att ta mig framåt nu, men jag vet ännu inte hur. Men ett steg i taget. ♥
