Livet går i 180 nu känner jag. Jag försöker sakta farten men det går inte. Dagarna, veckorna, månaderna flyger iväg. Jag vill dra i bromsen. Stanna. Andas. Njuta. Se. Höra. Lyssna på det där fågelkvittret, känna doften av syrén, se mina sommarglada barn, cykla, bada, springa och skratta. Krama om dem i farten och hålla om dem en stund. Jag vill inte att tiden ska gå så här snabbt. Jag vill inte vara fast i karusellen där allt handlar om jobba, städa, laga mat, diska, tvätta, packa väskor inför morgondagen och så repeat. En fantastisk trevlig karusell ändå om man där emellan får lite balans och återhämtning på annat håll. Livet är ju så mycket mer. Men det känns som att jag och alla människor runt om mig springer sitt livs lopp och skruvar till den där karusellen så den blir lite mer effektiv, går lite snabbare... Och det är inte hållbart. Jag vet inte om jag skapar måsten här hemma som inte behövs. Men jag tycker inte det. Det är nog bara lite mycket på en gång just nu. Jag känner att jag inte hinner med. Det blir ju så ibland. Nu har det bara blivit så lite för ofta. Och tiden kommer aldrig, aldrig igen vilket gör mig så ledsen. Jag vill vara HÄR och nu. Imorgon blir en bättre dag. Kram/E
