<p style="text-align: left;">Det var längesedan jag skrev något om hur jag mår, innerst inne. Hur det går med min utmattningsdepression, ångest och så vidare. Jag öppnade upp tidigare i höstas helt enkelt för att det är svårt att dölja. Dessutom tycker jag att det är viktigt att lyfta, då det tyvärr börjar bli allt vanligare att må så dåligt efter att man kört slut på sig själv alldeles för länge. Men det är väldigt jobbigt att öppna sig så.</p> <p style="text-align: left;">Som ni säkert märker är jag mer energisk och gladare än någonsin och det beror mycket på vädret, ljuset, solen och allt det. Jag älskar våren. Men så har jag också tagit TAG i själv problemen till mitt mående. Jag går och pratar med en psykolog och där vi bland annat fokuserar vi på hur jag ska hantera stress. Eftersom jag nu när jag helt plötsligt är mer energisk så är det lätt att hamna i samma hjulspår igen. Man kör stenhårt och levererar på alla plan. Tills att orken är slut igen. Det är så de senaste åren sett ut för mig. Ja kanske hela mitt vuxna liv egentligen. Men man kommer till en punkt där det tar stopp, och då har jag äntligen insett att jag måste FÖRÄNDRA saker i mitt liv för att inte köra i 180 tills att det smäller igen. För nästa smäll kanske blir något så hemskt som en stroke, eller att jag aldrig mer orkar ta mig tillbaka ordentligt. Jag har varit så rädd att så är fallet men känner lite hopp nu, och är därför också extra tacksam över livet och vaksam över alla tecken. Kraven jag har på mig själv, följer hur jag mår. Jag är alldeles för hård mot mig själv när jag redan mår dåligt. Det är konstigt det där, för jag skulle aldrig döma eller kräva de sakerna jag kräver av mig själv, av någon annan.</p> <p style="text-align: left;">Livet kan ju i sig också göra att man faller djupare ner. Egentligen behöver det inte vara särskilt tunga saker. Är man väl nere på botten så kan det mesta ses som motgångar. Sömnbrist, sjukdomar, och självklart tragiska händelser. Sådant vi inte kan styra över. Då behöver man extra hjälp. Denna sjukdomsperiod nu när Jolie & Romeo blivit sjuka brukar lätt få mig ur balans. Denna gång har det dock gått bra. Jag försöker träna varje dag ändå, R och jag turas om. Vilar om det behövs efter spring på natten och planerar roliga saker framöver. Ja man får hitta sina knep på vad som funkar.</p> <p style="text-align: left;">Efter en månad (februari) med influensa och andra personliga tråkigheter, så var jag helt ur fas. Jag mådde fruktansvärt dåligt och var också väldigt dum mot mig själv. Ett mörker som är svårt att ta sig ur. Men har man knep och en bra grund så tror jag inte att jag behöver hamna där igen. Jag hoppas det. Jag har makten över mitt liv och mitt mående, och för mig själv och självklart min familjs skull så vill jag må bra hela tiden. Nu menar jag inte att man aldrig får ha en dålig dag eller vara lite nere för det är ju livet. Toppar och dalar. Men jag vill i det stora hela få må BRA! Tråkigheter och sjukdomar, sorg mm det kan inte undvikas. Men det går att hantera lite bättre om man i sig själv mår bra. Så dags att bli snäll mot sig själv. När man glömt bort hur man gör, ja då har det gått alldeles för långt.</p> <p style="text-align: center;">Kärlek/E</p>
