Hej Engla! Jag har läst din blogg i väldans många år. Din blogg är i princip den enda jag alltid återkommer till, då jag gillar den skarpt med kombinationen av vardagsmys, hästar och barn:) jag minns att du hade problem med ätstörningar och undrar hur du gjorde för att ta dig ur dem. Jag är själv 36 år och trots behandling faller jag ofta tillbaka. Tack för en bra blogg! - Tack snälla du för så fint beröm ♥ Jag valde att lyfta din fråga i ett eget inlägg då det känns viktigt att prata om. Att bli frisk från en ätstörning är inte lätt. Men det går! Jag blev allvarligt sjuk i anorexia när jag var 12 år. Tillfrisknade när jag var ca 14 efter behandling samt att jag flyttade till mina morföräldrar och bytte skola. Jag hade tagit mycket ansvar hemma och ville bara få vara barn och känna trygghet, vilket var en av anledningarna till min sjukdom. Men fastän jag blev frisk så blev maten ett sätt att straffa mig själv när livet blev jobbigt. Jag mådde rätt dåligt en period i gymnasiet då jag flyttade hem igen, och då blev maten något jag kontrollerade när jag kände att jag inte hade kontroll över något annat. Inte så att jag insjuknade igen men jag har haft svårt för att äta ordentligt när jag mår dåligt. Och jag har lidigt av mycket ångest över att jag inte funnits för mina yngre syskon så mycket som jag önskat när jag blev sjuk. När jag och R krisade för några år sedan tappade jag också vikt. Och visst har jag haft dumma tankar om min kropp. Jag gick upp mycket i vikt under mina graviditeter, och kroppen förändrades vilket först var svårt att acceptera. Men det handlar om att jobba med sig själv och sitt mindset. Och att bestämma sig. Jag vill inte vara sjuk! Och jag vill inte att mina barn någonsin ska tycka illa om sin kropp! Då måste jag börja med mig själv. Möta ångesten, och se till att äta bra och regelbundet. Oavsett hur jag mår. Här är träningen en enorm hjälp för mig. Jag mår så bra av att träna, jag blir stark och hungern infinner sig alltid eftersom jag behöver energi. Så att skapa bra rutiner gällande mat och träning, prioritera sömn och möta ångesten som kan komma men gå emot den och bara låta snälla tankar om min kropp få plats i mitt huvud. Jag kan röra på mig, jag kan springa och leka med barnen, jag är frisk, jag är stark och mina barn har kommit till tack vare min fantastiska kropp! Mitt värde ligger inte i hur smal eller vältränad jag är ♥ Jag har lyssnat en del på David JP Philips och något som fastnat är hur han förklarar hur vi kan styra våra tankar. Låter vi negativa tankar ta plats så blir det större och större och blir vår sanning. Men samma sak om vi istället låter de positiva tankarna ta plats. Låter kanske klyschigt men det fungerar verkligen! Om jag tex. får en tanke om att "Men hur ser jag ut idag, är ju alldeles svullen!" och fortsätter mata den tanken i mitt huvud så är det ju också precis det som blir sant och det som kommer ta min energi. När den tanken kommer, så låter jag den snabbt passera och tänker istället "I natt sov jag inte så bra men nu ska jag fylla på med bra mat och vara extra snäll mot mig själv för det är jag värd och jag är alltid fin!" Fortsätter jag med den tanken hela dagen kan du ju förstå vilken energi jag bär med mig istället : ) För det är ingen annan som kan påverka oss själva lika mycket som vi själva. Vi kan vänta på bättre tider, och tro att något ska rädda oss eller ge mer lycka. Men vi själva styr våra tankar och kan påverka oss redan nu idag. Den insikten har varit avgörande i så mycket för mig, speciellt genom utmattningen men också om hur jag ser på mig själv! För livet går upp och ner, och vi kan välja att se det på ett mörkt eller ljust sätt. Och att vara snäll mot sig själv i alla lägen, ger så mycket energi och kärlek även till de omkring oss ♥ "Styr din hjärna så som du vill ha den!" - David JP Philips Självklart är det viktigt att prata om sina dumma tankar också, tex. med en psykolog och få rätt hjälp och stöd. Kram/Engla
