En promenad med Romeo denna eftermiddag. Blåsigt och kyligt men ändå härligt med den friska luften. Skönt för hjärnan efter en lång dag med jobb & läkarbesök. Jag har fått en del kommentarer här i bloggen om att jag som både orkar det ena och det andra, inte verkar vara så utmattad. Så här är det ju med blogg, att man får inte hela bilden. Jag bloggar ju mest när jag ORKAR göra någonting. Ni märker ju också att bloggen gapar tom ibland. Ofta har jag tidsinställt inlägg men ibland får det helt enkelt bara vara tyst. Bloggen är min hobby och något jag värdesätter. Det skulle bli tomt att sluta helt. Jag får skriva av mig, vara kreativ och så får jag ju kommunicera med er. Så bloggen GER mig energi. Liksom promenader, kramas med barnen, få göra mig fin ibland osv. Men det finns ju såklart en annan sida som sällan syns här. Den när kroppen är så svullen pga. reaktion av stress så jag kan vakna på morgonen och knappt känna igen mig själv, bölderna jag fick på halsen i somras, mina läppar som är så torra av all stress, min onda mage, ångesten som gör att jag knappt kan andas, alla tårar, all frustation av att vara sjuk, all dåligt samvete för att jag behöver så mycket vila & återhämtning, sömnlösa nätter när jag ligger vaken och känner hur huvudet "rusar", all kraft jag måste lägga på att FÅ hjälp och stöd. All oro och känslostormar där jag är både glad och ledsen på samma gång, för att kroppen och huvudet är i kaos. Alla dagar är inte skit. Alla dagar är inte en dans på rosor. Men som jag värdesätter de bra dagarna som ger mig energi att orka framåt. Kram/E
