Tack för era gulliga tips under inlägget nedan! Jag förstår att det är i all välmening. Jag går hos läkare, kurator och nu även hos en specialiserad utmattningscoach (kommer skriva mer om detta framöver när jag är igång med kursen lite mer fokuserat). Dock är det ju som sagt semestertider just nu, och mitt inlägg igår var ett ärligt och personligt inlägg från hjärtat. Livet är upp och ner och nej jag är inte deprimerad eller är i klimakteriet. Jag uppskattar dock verkligen att ni delar med er av egna erfarenheter och jag vet att fler än jag känner igen sig i både hur jag mår men även kan ta till sig av vad ni skriver. Det känns fint.Jag tror att utmattningen jag drabbades av redan 2012 aldrig läkte ut helt och detta är ju tredje gången jag blir utmattad. Och jag vill verkligen gå till botten med varför jag hamnar här och det är inte bara en eller två orsaker, det är så mycket mer komplext. Och där får jag hjälp. Men vill gärna vara så pass personlig med er som jag kan och orkar. Samtidigt vill jag att denna blogg ska vara glad, peppig och inspirerande. Så det är en balansgång. Det känns lite som att när jag väl skriver om utmattningen så hänger inte alla med och vet inte hur resan varit från december 2023 tills nu. Kanske för att jag skriver om det för sällan? Det är svårt det där med att dela med sig av sitt liv på sociala medier. Blir det för djupt, för privat? För ytligt? Det gäller att hitta vad man själv är ok med, för oavsett blir man dömd och bedömd. Oviktig info: Jag blundar typ alltid på bild Något annat som legat och gnagt inom mig senaste månaderna. Jag saknar den tiden där bloggar, och instagram var mer just nu och inte så konstlat. Vackra bilder i all ära men är det inte det autentiska man gillar? Få följa med nåns vardag. Gud jag har fått så många kommentarer genom åren och blir lite ledsen att jag lyssnat på dem för mycket. Många läsare ville ha proffsigare bilder för många år sedan och klagade alltid på det jag la upp. Man gjorde narr av ditten och datten. Jag tror ju att de som började följa mig uppskattade mina vanliga bilder, mitt vanliga liv. Så jag önskar att jag bara vågat köra på det spåret. Även på instagram. Inte jaga den perfekta bilden eller stunden. Här i bloggen är det mest autentiska bilder nu igen och kanske ska jag våga köra det spåret även på instagram där jag mest bara uppdaterar på stories.
