Hej. Det jag skriver nu är ingen kritik eller så utan en förhoppningsvis hjälpsam reflektion. Har tänkt på detta under åren. Jag förstår att det du delar inte är hela ditt liv. Men av det du delar så lever du ett högst "normalt" liv med aktiviteter och krav. För en "utbränd" person kan jag ibland reflektera över att det skulle kunna ligga i överkant mycket. Jag själv har en utbrändhet och luras ibland av mina egna känslor. Att tex boka in resa känns positivt där och då, resan blir bra men sen kommer det surt efter. Då har det vart svårt att koppla ihop resan med efterdyningarna. Som ett exempel bara. Ibland har jag reflekterat över ifall du helt enkelt har för mycket även om det inte känns så i stunden. Dels då beroende på att reaktionerna ofta är fördröjda. Jag började läka bättre när jag plockade bort många saker från livet. Det kändes dessutom helt fel där och då. Vadå inte träna idag? Jag känner mig pigg, jo fast imorgon eller på tisdag kommer det ett bakslag så måste samla in reserver. En stor sorg givetvis men jag mår bättre. Ha det fint. Tack för en fin och omtänksam fundering. Jag skriver som du också redan tagit upp, inte om allt så jag förstår att bilden jag visar upp kan bli fel. Jag har fått många kommentarer om att jag verkar leva ett väldigt aktivt liv, trots utmattningen. Men det är inte hela sanningen.För mig och min familj så är det tydligt att jag behöver mycket vila och återhämtning. Ibland tänker jag att det kanske är något mer "fel" på mig, eller så har jag aldrig riktigt repat mig från tidigare utmattningar. Denna gång så har kroppen och hjärnan tagit det så allvarligt att jag MÅSTE stoppa och göra om och göra rätt. Vila mig i form och hitta sätt som fungerar för MIG. Igår söndag tex, ville jag gärna ta en långpromenad för att ladda batterierna men var så trött och energilös att jag helt enkelt inte orkade. Då satte jag mig på verandan och läste istället, tvättade en maskin tvätt och åkte sedan på Enzos fotbollsmatch. Mer än så blev inte gjort igår. Jag har svårt att balansera 40 timmar arbetsvecka med egen träning, familjetid osv. men jag försöker hitta vägar som fungerar. Jag märker ju att när det är väldigt intensivt på jobbet, som det varit nu i september och är egentligen fram till jul, så behöver jag växla ner även på jobbet och inte ge 120% i allt. Jag måste se till att kunna återhämta mig även under arbetstid och det kanske är självklart för många, men är något nytt för mig. Jag vill inte komma hem på eftermiddagen och behöva lägga mig och vila och inte orka mer den dagen. Även om vissa dagar blir precis så just nu för att jag inte har mer energi än så. Jag tycker att jag är bra på att visa och skriva om både när jag gör roliga saker men också bara min vardag med vila och läsa bok. Jag blir själv glad över att se andra på sociala medier, visa upp även mindre bra dagar. Det är viktigt, för vi alla har dem. Vissa mer än andra. Men vi kämpar alla med olika saker. Och jag vet att många roliga saker, som resor, också tar energi men för min del är det mer att allt i livet i kombination tar mycket energi, och återhämtningen är för liten för att ladda upp mig. Speciellt när jag ligger så mycket på minus. Jag kanske inte ska arbeta 100% som jag gör nu, när kropp och hjärna inte är redo men jag vill testa på det ett tag till och se om det bara är omställningen från 75% till 100% som är det svåra, eller om det faktiskt är så att jag inte är redo. Här brottas jag såklart med dåligt samvete och duktiga flickan-syndromet, jag är väl medveten om det. Men känner efter och hoppas såklart att saker och ting som jag inte skriver om ska bli bättre och att det finns en hållbar lösning även där. Jag HAR blivit bra på att säga nej och säga ifrån när jag inte orkar. Även om jag känner mig tråkig och som att jag sviker någon eller förstör. Men jag måste lyssna till mig själv. Och mina närmaste förstår och då är det lättare att umgås och göra saker när jag helt kan vara mig själv och vila om jag behöver utan att någon skulle få mig att känna dåligt samvete.En önskan från mig framåt är att kunna arbeta 100%, ha förståelse för att jag ibland är tröttare/skörare och då kunna tex. arbeta mer hemifrån, hitta sätt som får ångesten att minska när den kommer och att jag håller och inte känner att arbetsveckan är som att bestiga ett berg utan hjälpmedel. Att det känns ok att inte alltid vara/prestera på topp. För att jag vet att det jag gör är bra och tillräckligt. Att ha den känslan skulle minska på mycket söndagsångest och göra att jag kommer ner i varv enklare. Nu blev detta ett långt och kanske luddigt svar men jag hoppas ni förstår hur jag menar. En utmattning är ju ytterst individuell och vi triggas och stressas av olika saker. Det som kanske ger mig energi, skulle göra någon annan väldigt trött, och tvärtom. Det är jobbigt för tålamodet att känna att man tar så många steg framåt en period, och sedan får backa. Försöka lära mig att inse att små myrsteg framåt är också just framåt. Och denna gång hitta en väg som fungerar hela livet. Min kropp och min hjärna har verkligen tagit stor skada av stress så jag måste lära mig ett nytt sätt att leva.Kram/Engla
