Jag är så tom i huvudet efter dessa månader med sjukdomar var och varannan dag. Jag vet inte om det gått en hel vecka utan att någon av barnen varit sjuka. Jag ligger efter med en del även om jag kan jobba en del under dagarna och kvällarna men jag känner att mitt huvud är blankt. Och jag är så trött på det. Samtidigt, vad göra? Det är ju som det är. Men jag längtar enormt mycket efter att barnen får vara pigga & friska, att vardagen får rulla på och att energin kommer tillbaka. Jag brukar ibland stanna upp och tänka att om något allvarligt skulle hända, om jag hade lite tid kvar att leva osv. Ja hemska tankar, men man får perspektiv på saker och ting. Då kommer jag i alla fall fram till att jag vill inte ändra på någonting. Livet här och nu. Det är precis så jag vill ha det. Älskar vardagen med min familj och det är ju precis de vanliga dagarna man saknar vid sjukdom. Jag kan bara önska att jag är mer snäll, nöjd och stolt över mig själv. Jag vill vara bättre på att vara glad och HÄR i nuet. Meditera mera och ta in allt. Jag är så trött på att allt går så snabbt och att det är så intensivt. Förstår du vad jag menar? Vi har ETT liv, som pågår nu. Skrämmande och underbart. Jag vill inte missa det. Kram/E
