Usch idag fick jag en sån jobbig olustkänsla över mig. Hela kroppen och huvudet känns så tungt och jag skulle kunna sova i hundra år. Jag känner mig virrig, ofokuserad, har svårt att prata...Kan inte koncentrera mig och undrade redan imorse hur jag skulle orka med denna dagen. Fy, det känns inte ok. Jag vill vara glad, jag har ALLT att vara glad för. Och det är jag, men jag känner mig så sliten. Det blir kanske bättre imorgon och förhoppningsvis en god natts sömn innan dess. Det kom så plötsligt bara. Jag antar det är brist på sömn, solljus och kanske den där järnbristen. Brukar kunna känna mig nere då... Jag har liksom svävat på moln sen pojkarna kom så det kanske är normalt att känna så här, men obehagligt när jag bara dök på en dag. Och så grät jag idag innan Jolies luciatåg. Jag grät vid bara tanken och sen när vi var där på dagis och fick se henne lussa så brast hjärtat mitt. Min fina fina tjej ♥ Lite blyg och osäker då det var de större barnen som lussade först och sen fick de små hoppa in. Hon hamnade bakom de större men jag såg henne stå och sjunga där bakom och höll fröken i handen efter en stund...Tågade sedan ut med kronan på sned. Mitt fina lilla hjärta, jag Älskar dig så!
