Läste hos Bloggkommentatorerna (herregud innan jag stavade det ordet rätt haha) om att fastna i en ålder. Precis så känner jag det också och för min del är jag kvar i 27-års åldern. Efter att jag fyllde 27 så minns jag liksom inte födelsedagarna på samma vis, när nån frågar hur gammal jag är måste jag alltid tänka efter en stund och jag hänger liksom inte med alls och kan inte riktigt relatera till mina 33 år. Däremot har jag aldrig haft åldersnoja, som många vänner och bekanta har. Jag älskar att jag får leva och åldras, hoppas få många lyckliga år med min familj och uppleva massor av spännande händelser. Men just det här med att fastna i en ålder, tror jag för min del kanske beror på att så mycket hände när jag var 27-28. Jag fick ju tvillingar, vår familj blev stor pang bom och livet snurrade på i en fart där man inte riktigt hängde med. Med tiden har man ju hunnit i fatt sig själv men just åldersmässigt har jag jättesvårt att se mig som 33! Jag är ju precis som jag var förr... Fast ändå inte. Ganska mycket klokare, snällare mot mig själv, mognare etc. och trivs mycket bättre i mig själv idag. Näväl, åldern är ju bara en siffra : ) Cool 27-åring liksom, fast 33 tydligen : )
