Fredag och en dag med lite lättare hjärta och hjärna. Läste att det är rekordmånga sjuka i utmattning just nu. Och även om det känns mindre ensamt är det ju för tragiskt att det är verkligheten. Innan jul så tog det stopp, och ser jag tillbaka på året så ropade jag på hjälp långt innan. Men kunde inte stanna upp. En stor del av 2023 så kunde jag inte stanna upp. Jag kunde inte sörja eller vara sjuk, kunde inte stanna upp och andas när jag behövde det. Livet bara snurrade på och som den duktiga flickan jag är ville jag inte svika någon. Men jag svek mig själv. Som tur är har jag träffat en läkare som skrivit ut på recept vad jag behöver nu (promenader, vila hjärnan, rikligt med sömn och göra roliga saker) och en kurator som säger åt mig att vara snäll mot mig själv och behandla mig själv som jag behandlar andra. Jag är ju fortfarande den duktiga flickan, så jag lyssnar. Och jobbar på att vara duktig på att vara jag. Inte så som jag varit, utan så som jag vill vara för att orka.Jag kan sova igen efter månader av sömnbrist. Och jag kan känna glädje och hopp om att det blir bra snart. Kroppen är ju smart, men vi måste lära oss att lyssna i tid. Jag har fått stresseksem och så dåligt minne. Skriver upp precis allt, annars är det borta. Ont i hjärnan om jag måste hantera flera saker samtidig, allt bara låser sig.Men idag är en bättre dag.Kram/Engla
