Så här inför semestern så både längtar jag och bävar lite. Jag bävar för hur jag ska få ihop jobb när barnen är hemma. Oroar mig för hur jag ska hinna träna. Oroar mig för att laga mat hundra gånger om dagen. Så kort och gott oroar jag mig för mestadels skitsaker som kommer att lösa sig av bara farten, men förändringar och nya rutiner gör alltid så här med mig. Jag vill räcka till på alla plan, och samtidigt få semesterkänsla. Och självklart kommer det gå, det får jag helt enkelt se till att det gör. Jag märker att jag blivit väldigt snäll (för det mesta) och lyhörd mot mig själv under året. Eller om det faktiskt är så att jag inte haft något val. Jag har inga reservbatterier. Jag kan inte köra all in en period för att sedan återhämta mig. Jag fungerar inte alls under för mycket stress så måste försöka finna en bra balans hela tiden. Nu när vi bygger pool. Ja Robin bygger och jag roddar hem & barn, teamwork du vet, så är jag tröttare om kvällarna än vad Robin är. När barnen lagt sig brukar jag alltid jobba ett par timmar men sista tiden är det bara ett par kvällar i veckan som jag orkar det. De andra kvällarna läser jag eller kikar på en serie. Jag blir stressad av Robins stress men försöker att stänga det ute. Jag vet att han också behöver vila och återhämtning, vilket jag hoppas att han förstår också innan det går för långt. En kortare period av stress är ju inget farligt i sig, det är när det flyter ut och aldrig tar slut som det letar sig in i kropp och huvud och bryter ner en. Eftersom jag också är högkänslig känner jag så lätt av andras energier, men försöker alltmer och stänga negativ energi ute. Bygga upp en vägg. Och det gäller ju alla energier i livet. Det positiva måste få väga över. Jag har förr stressat för att få till träningen jag planerat, till varje pris. Vilket i sin tur bara sliter på kroppen, gör mig mer stressad och inte leder till något bra. Där får jag istället nu backa när jag känner att jag istället behöver vila pga. att jag ligger efter med sömnen eller timmarna på dagen inte räckte till. Sedan också släppa tankarna på att jag inte tränade eftersom jag innan då kunde känna ångest och dåligt samvete för att jag inte tränat = mer negativ stress. Det är inte svårt att hamna i en negativ spiral. Det är svårt att lära sig hantera livets alla delar för att må så bra som möjligt. Kram/E
