Känner du ibland att du blir dömd snabbt? Pga. utseende, stil, åsikter, föräldrar, uppväxt, ursprung, utbildning, yrke osv? Jag blir dömd ganska ofta pga. att jag älskar mode. Skriver om mode & ytligheter. Visst är det trist men det säger rätt mycket om de som dömer. Att det är det enda man ser. Jag vet ju att jag är mer än så. Jag tror också att jag visar det ganska väl här i mina kanaler. Du som följer mig här vet att jag inte bara visar yta. Tvärtom. Att bli dömd för att man skriver om skönhet. Om mode. Om shopping. Om träning. Bli dömd för sin klädsel. Urringning. Man döms som en människa som inte har något annat i huvudet än ytligheter. Man ÄR ytlig. Jag får lätt en stämpel bland människor som förmodligen inte följer alla mina inlägg för jag tror att om man gör det så ser man en större bild av mig. Kanske inte hela, för du känner mig ju inte. Men i alla fall mer av en helhet. Samtidigt, ska man behöva det? De som arbetar som frisör, med naglar, fransar, tillverkad kläder, jobbar på en tidning osv. Är de ytliga? Jag vill kunna vara precis så som JAG ÄR. Vara accepterad som jag är. Det ena utesluter inte det andra. Är det inte ganska tröttsamt att 2018 döma människor pga. urringning, intressen och en snabb scanning på sociala medier istället för fokusera på att de allra flesta människor faktiskt har många sidor. Och det är ok. Man behöver inte gilla alla, men man ska heller inte döma en bok efter en sida. Inte ens efter ett kapitel. Jag älskar mode. Jag har lärt mig tycka om min kropp men får jobba ofta med att vara snäll mot mig själv efter en uppväxt med ätstörningar. Jag älskar att lära mig mer om hälsa. Om psykologi. Om världen. Jag älskar att lyssna på andra människors berättelser och erfarenheter. Jag älskar rött läppstift. Jag älskar att träna. Jag älskar att vara mamma. Jag älskar att gå på date med min man. Jag älskar att lyssna på poddar. Jag älskar att skriva. Jag älskar fotmassage. Jag gillar inte missunnsamhet och orättvisa. Jag gillar inte gnäll och inte falskhet. Jag blir ledsen när djur & barn far illa. Jag klarar sällan av att läsa nyheterna för att jag tar in alla intryck och påverkas för mycket. Jag är en högkänslig person. Jag är kreativ. Ambitiös och driven. Jag har bra dagar. Jag har dåliga dagar. Jag har avgrundsdjupa dagar med ångest. Jag är en mångsidig människa och jag är mycket mer än allt detta ovan. Visst är det lätt att döma människor snabbt? Jag tror det är ganska vanligt. Tyvärr. Jag har också dömt andra enligt första intrycket eller en handling. Men har alltid fått skämmas lite för mig själv efteråt för oftast har jag såklart haft fel. Och så påminner man sig själv om att inte döma så snabbt nästa gång. Nu är jag mer åt andra hållet, ja nästan naiv. Vill ge alla en chans. Och när det gäller människor som dömer mig så blir jag oftast lite extra pepp på att köra min grej. Vara mig själv precis som jag är. Men jag vet hur många som istället formas efter andras åsikter och inte vågar stå upp för sig själva. Det känns så vansinnigt sorgligt. Jag tror att man får ett fattigare liv och missar mycket genom att döma andra. Jag undrar vad det beror på? Att många dömer andra så snabbt. Känner man sig hotad? Stött? Avundsjuk? Eller känner man kanske igen sig själv hos den man dömer? Vad tror du? Är du fördomsfull? Och tar du lätt åt sig av andras åsikter om dig och andra? Kram/E
