Jag fick några kommentarer här under mitt inlägg förra torsdagen där jag skrev om att jag tycker att Ebba & Emilia (Säker stil-podden mm) är powerwomen! Ni var några som inte förstod hur jag kan skriva så i och med att Ebba tar med sin bebis på jobb mm. För det första så tror jag att alla mammor försöker göra det som funkar bäst för deras bebisar och deras familj. Jag kan inte försvara någon jag inte känner och tror heller inte att Ebba vill bli försvarad. Hon arbetar ju som hon gör och med det har hon möjlighet att ha med bebis på många jobb. Jag förespråkar inte att man ska jobba dygnet runt och låta familjen lida och jag kan erkänna att jag efter att ha hört vissa av deras avsnitt funderar över HUR får de ihop allt. Hur håller de liv i kärleken om de knappt ses? JAG hade inte prioriterat så, och då älskar jag ändå mitt jobb men jag dömer inte och jag vet heller inte hela storyn. Jag känner som så att vi alla har rätt till att leva som vi vill. Kanske inser man ibland att man måste ändra om? Det vet man bara själv. Det är ju som sagt inte min ensak och inget jag vet hela sanningen om. Med förebilder menar jag att de kör sin grej, de är en powerduo som hittar på så många inspirerande projekt och DET inspireras jag av. Man behöver inte gilla ALLT som alla gör, men man kan inspireras och respektera människor oavsett. Jag ser inte en power-mama som någon som jobbar hela tiden, roddar barn och familj samtidigt och knappt får sova. Det är inte hållbart. Det är inte en situation jag förespråkar. En power-mama är en mamma som gör det bästa för sig och sina barn och gör det bästa man kan för att livet ska funka. Som vågar säga nej. Be om hjälp och också försöka få tid för sig själv ibland, för att orka med allt det andra. Det är ingen tävling om att jobba mest och synas mest. Det handlar om att vara en förebild för sina barn först och främst. Det är det viktigaste och den mamman jag ser som en power-mama. Att fokusera på sig och sina barn. Inte anmärka på andra mammor för att de försöker få sitt liv att funka. I slutändan handlar det om att dessa fantastiska barn ska känna trygga, älskade, sedda och hörda. Av mig. Det är mitt viktigaste jobb. Kram/E
