<p style="text-align: left">Åh vad jag skrattade högt åt <a href="http://blogg.amelia.se/hejhejvardag/2017/03/01/alla-dessa-foraldrar-som-inte-vill-vara-med-sina-barn/" target="_blank">detta inlägg</a> från Hej Hej Vardag (hur bra är inte hon ♥) Jag har också läst den artikeln hon syftar på som delas hej vilt på fb och blir såå matt.</p> <p style="text-align: left">Det känns som det "finaste" idag är att aldrig någonsin ha barnvakt och herregud, att ta hand om sig själv, träna eller vilja göra något på tu man hand, det är fruktansvärt. Varför skaffar man ens barn då? Stackars barn...</p> <p style="text-align: left">Eller?</p> <p style="text-align: left">Så här ser jag det. Jag älskar att vara mamma, det skriver jag ofta om här och det vet också mina barn för herregud vad jag tjatar om det. Jag älskar att vara med mina barn och kan också vara det mer än de flesta eftersom jag jobbar mycket hemifrån och har gjort det sen de var små. Det är verkligen något jag är oerhört tacksam för. Vi har våra traditioner och gör det mysigt så ofta vi kan. Hela familjen är ganska överrens om att familjetid är bästa tiden ♥ Och även om vi tycker det så är det så att ibland så behöver mamman och pappan gå på dejt för att också ta hand om kärleken en stund. Alternativet med att kanske tappa bort varandra är ingenting jag vill testa. Skilsmässostatistiken talar sitt tydliga språk men jag har träffat mannen i mitt liv och vill inte att vi ska tappa bort varann och vår kärlek när livet är tufft. Jag vill leva med min man & mina barn, alltid! Och ja kanske behöver mamman göra något bara hon, medan pappan är själv med barnen. Och tvärtom. För att få ta hand om sig själv en stund också, och återkomma med positiv energi och därmed vara en ännu bättre förälder. Detta är inget som våra barn lider av och jag förstår inte varför det skulle vara fel. Var och en känner ju vad som är bäst för sin familj. Det handlar ju inte om att INTE vilja vara med sina barn.</p> <p style="text-align: left">Jag "skaffade" inte barn för att ha barnvakt. Såklart. Men jag har faktiskt lärt mig att det inte är fel med att låta barnen också få umgås med andra vuxna, i mitt fall barnens farmor & farfar samt moster & morbror, lite då och då. Våra liv i allmänhet är enormt pressade med jobb och allt runtomkring som ska flyta på, vi jobbar långa dagar och även helger ibland, men slår knut på oss för att barnen aldrig ska lida av det. Jag och R, precis som alla föräldrar jag känner, gör allt för sina barn och för att barnen ska må så bra det bara går. Vissa av oss har lätt att få barnvakt, vissa av oss har ingen som kan hjälpa till men de flesta har någon nära, precis som vi, som så klart gärna vill ställa upp ibland. Det är ju en gåva även för dem, som får ta del av våra älskade barns liv ♥</p> <p style="text-align: left">Heja alla underbara föräldrar som försöker, kämpar & älskar era barn för allt i världen. Heja er som vill ge barnen bästa grunden för ett bra liv. Heja er som skjutsar, pysslar, läser, torkar snor och tvättar leriga kläder. Heja er som lagar ekologisk mat. Eller köttbullar och makaroner. Heja er som kliver på legobitar mitt i natten, sjunger vaggvisor kväll efter kväll i timmar, som letar efter snuttefilten 02.30, som får gosiga kramar av de finaste små knubbiga armarna. Heja er som kämpar med overaller, bajsblöjor, fel skor och mössor och vantar. Heja er som får ta del av alla fantastiska ord som kommer från era barns munnar, alla skratt och leenden. Och tårar, och frågor. Ja alla tusentals frågor. Heja er som får umgås med dessa fantastiska barn varenda dag. Heja er som lyssnar på tjat i affären klockan 16.00 och blodsockret är i botten. Heja er som försöker. Heja er som gör om och gör rätt. Heja er som ser era barn. Och andras! Och heja er vuxna som stöttar och hejar på varandra. Ni är fantastiska!</p> <p style="text-align: center">Heja!</p>