Sedan igår så har jag så nära till gråten hela tiden, jag kan gråta för allt och inget, stort och smått. Mitt hjärta värker samtidigt som det är överfullt av kärlek. Oro, hopp... Hur ska man kunna älska någon så mycket som jag älskar min Jolie? Jag vet att det är vanliga funderingar men blev så himla omskakad när de funderingarna började dyka upp hos mig, för innan så kände jag bara att det är klart man kan (och det är de ju) men ändå. Och på något sätt känns det så fel och otacksamt att ens tänka så eftersom vi kämpat så för ett till barn, att det ska straffa sig om jag tänker så här. Min älskade dotter, jag är så glad att jag har dig ♥
