Här är magen i v19 med Jolie (är i vecka 20 nu) och den var så himla liten ju! Hur fick hon plats där inne? Och ändå fick jag höra av alla hur stor jag var, helt galet. Men magen såg väldigt stor ut då jag var så liten själv. Denna graviditet tror jag att jag gått upp lite mer i vikt men jag äter ungefär lika mycket som med Jolie, tror kroppen styr de där själv för att klara av amningen. Så säger min barnmorska i alla fall. Har du knappt något underhudsfett innan så måste du samla på dig lite reserver och det verkar då fungera automatiskt ;-) Med Jolie gick jag ner alla 22 kg på ca 2 månader. Det kändes som 16 kg var bebis (Jolie) och vätska för jag kissade och kissade och kissade de första veckorna och liksom kände hur allt rann av, i kombination med amningen. De sista 5-6 kg gick saktare men det behövdes nog för att kunna amma för när mjölken sinade hade jag knappt nåt fett kvar på kroppen. Ändå upplevde jag lite stress att komma i form minns jag. Herregud människa! borde jag sagt till mig själv :-) Magen tog längre tid på sig att bli "platt". Efter ca 6-7 månader hade den återgått helt, men var mjukare än innan och väldigt känslig. Blev svullen snabbt vid fel mat, stress osv. Jag märkte att det var väldigt "tacksamt" att kommentera min vikt både under min gravidtet med Jolie och efter. Jag tror det var mycket avundsjuka som låg bakom, nu kunde man passa på att kommentera hur mycket jag gått upp eller hur stor min mage var när Jolie var en vecka gammal. Blev jätteledsen tills jag insåg att det var sitt eget missnöje som låg bakom. Den här gången bryr jag mig inte alls. Det märks vilka som är osäkra på sig själva och de tycker jag synd om eftersom jag själv varit så osäker på mig själv och det tagit tid för mig att se min kropp som den är. Man kan bara se till sig själv och måste sluta jämföra. Hos Familjeliv finns det tex. trådar i förbannelse om "Hur många kg har du gått upp i v25?" och liknande. Till vilken nytta? Det handlar om att äta bra, unna sig något gott då och då och motionera i den mån man kan och orkar. Jag som powerwalkade som ingenting innan rör mig väldigt lite nu. Jag blev tillsagd att ta det lugnt första 12 veckorna och när vi sedan fick reda på att det var tvillingar så blev jag fortsatt försiktig. Jag mår bra av en cykeltur eller mindre promenad dagligen, men mer blir det inte nu och det känns ok. Vissa tränar "hårt" flera gånger i veckan utan problem. Angående viktuppgång tror jag att man går upp det som behövs. Är man väldigt mager innan så kanske man behöver extra fett på kroppen för att klara en graviditet och amning. Har man lite att ta av innan så reglerar kroppen det med att inte gå upp lika mycket eftersom du redan har lite reserver. Det låter rätt logiskt även om det skiljer där med. Vissa mår fruktansvärt dåligt och spyr och spyr och går inte upp ett gram trots att de är magra sen innan. Vissa samlar på sig mycket vätska, andra inte. Jag känner redan att jag börjar samla på mig vätska, och det kom inte förrän sista veckorna med Jolie. Kan det bero på värmen eller är det helt enkelt för att det är två? Min mamma och mormor samlade också på sig mycket vätska men blev snabbt smala efter förlossningen. Kanske har med gener att göra också? Det är i alla fall ett mirakel att bära på ett (eller flera barn) och det är helt fantastiskt hur det fungerar. Jag förundras varje dag! Det är så skönt att ha mer "kött på benen" denna gång. Visst dyker många funderingar och frågor upp men jag sitter inte och läser alla inlägg på gravidsajter och tror på allt, för det är så vinklat och man ser och hör mest de som det tyvärr slutat illa för och tror då att det är det "normala". Det är viktigt att allas historier kommer fram, och sedan har ju vissa mer behov än andra att prata med andra i samma situation. Jag saknar fortfarande mycket fakta om tvillingar men det får lösa sig med tiden. Jag får känna mig lite "ensam" under denna resa och blir lite mer lugn för var dag. Inbillar jag mig ;-)
