<p style="text-align: left">Herregud så blödig jag är. Igår så såg vi på SKAM och avsnitt de sista avsnitten av säsong 2. Som jag grät! Usch det var ju hjärtskärande och tänk att man känner hur ont det gör för Noora & William. Gudars! Och hur fint är det inte mellan Vilde och Noora och hur de ser och hjälper varann? Det grät jag nog mest för. Ska inte avslöja för mycket för er som inte sett och vill se.</p> <p style="text-align: left">Det var igår det. Idag så packade jag pojkarnas ryggsäckar med matsäck för de har utflyktsdag idag. Romeo skulle på promenad och mata fåglar och Enzo valde att åka skidor (för första gången). Jag grät nästan bara av att packa deras lilla matsäck. Älskade barn! Utflyktsdagarna var nog de bästa i skolan, så mysigt ju! Och det tycker barnen med som verkligen uttryckte "detta är en sån himla bra dag!" : ) När jag var på gymmet så ser jag Romeo och hans klasskompisar gå förbi och vi vinkar till varann. Så fint att se dem i det sammanhanget liksom. De har sina vänner och fröknar och en värld man inte är riktigt del av. Ja men ni förstår vad jag menar hoppas jag. Klart man hänger med i vad de gör men vi är ju inte MED dem hela tiden. Jag var tvungen att åka förbi skidspåret på vägen hem och där ser jag min Enzo kämpa med skidorna. Då bröt jag ihop i bilen. Min lilla älskling! Jag tänkte stanna och kliva ur och ja jag kan ju vara med en stund tänkte jag. Att han liksom behöver mig. Åkte och vände bilen och parkerade och då hade han redan hunnit ut i spåret. Hade jag stannat hade han kanske blivit ledsen. Eller jätteglad. Men jag ville låta honom ha sin stund där och han såg så nöjd och glad ut. Det är jag som är blödig! Jag har ju varit med Jolie i skolan ett par tillfällen och ska vara med pojkarna också, men när vi planerat det så det blir rätt för dem också.</p> <p style="text-align: center">Nu dags att rycka upp sig och bara känna lycka över mina tre underbara skatter. Vilka mirakel!</p> <p style="text-align: center">♥</p>
