Jag såg att någon frågade, eller snarare trodde, att våra pojkar kom till via IVF. Det gjorde de inte, de "bara" kom till och jag har faktiskt inte forskat så mycket i om vi har tvillingar på min sida. Jag har ju släkt i Finland som jag inte har kontakt med men att jag skulle få tvillingar är verkligen fortfarande, fastän jag har två fantastiska tvillingsöner, en liten chock. Eller liten och liten, en stor chock haha. Jag minns så väl när vi fick beskedet. Eftersom jag hade haft två missfall innan så var jag väldigt orolig från dag ett när vi plussat, samtidigt som jag någonstans kände att jag valde att tro att nu kommer detta gå vägen. NU är det meningen! Men vi gick på ett privat UL, eller VUL, som det heter så tidigt som i vecka 9. Jag ville se att allt såg bra ut och att min lilla bebis levde. Läkaren kollade och mätte och allting såg fint ut. Det lilla hjärtat tickade på bra och jag & R grät glädjetårar. Sedan så ville jag göra en uppföljning efter vecka 11 då det var däromkring mina missfall inträffat. Det var jobbiga veckor att vänta på. Men så var det dags och vi träffade en annan läkare på samma privatklinik (Linnékliniken i Uppsala, underbara <3). Han gjorde ett UL och kikade runt och säger sedan: "Jag tror visst att den förra läkaren missade någonting..." Paniken jag kände där, jag tänkte direkt att vad menar han? Finns det ingen bebis? Medan R förstod direkt! Läkaren visade skärmen och så fick vi se..."Det är visst två hjärtan som slår!" säger han och ler. Alltså den chocken, lyckan, rädslan, glädjen. Allt på samma gång! Jag kunde inte förstå! Hur hade det kunnat hända? Skulle vi få tvillingar? Det var så svårt att hålla tyst, men jag ville inte berätta för någon innan vecka 13 i alla fall för att fortsätta känna lugnet. Men ringde min syster direkt efter och hon grät och blev alldeles chockad och lycklig <3 Och jag grät och skrattade och Robin grät och skrattade. Det var, och ÄR, så ofattbart och magiskt. Att få en bebis är magi, det är ett mirakel! Och att bära två, det är så ofattbart på något vis. Hur kan de få plats, hur fungerar allt ja det var så många funderingar och tankar. Nu har jag tre älskade skatter, alla lika magiska och underbara. Alla så självklara i vår familj! Att jag fick två missfall kändes på något vis som en mening, när jag sedan blev gravid med tvillingar. Förstå mig rätt. Jag sörjde mina missfall enormt, det var svart i mitt liv där en lång period. Men när jag visste att jag bar två mirakel i magen så var det ändå som ett sorts lugn i mig. Det här kommer gå bra, det här är meningen nu. Jag tror inte jag avslöjade att det var tvillingar direkt i bloggen? Eller gjorde jag det? Jag har för mig att jag avslöjade att jag var gravid runt v13-14 i alla fall men väntade ett tag med att berätta att det var två. Älskade mirkel. Jag har alltid drömt om att ha tre barn, och gärna innan jag blev 30. Och så var jag trebarnsmamma vid 28 : ) ♥
