Kände redan i fredags att något låg och lurade i kroppen. Ser jag tillbaka på veckorna som varit sen Enzo blev sjuk så inser jag hur min energi också förvann och minsta ansträngning, en vanlig promenad, eller ett träningspass, känts omöjligt. Jag har tagit mig ut och jag har varit på gymmet men det har varit otroligt ansträngande. Jag hade ju själv en tung infektion i kroppen bara för en månad sedan. Det är så dubbelt, för jag har ändå mått bättre än någonsin under senaste tiden. Men. Jag har inte gett mig själv tillräckligt med återhämtning och med många vakna nätter då Enzo var riktigt illa däran så kände jag att det var svårt att komma tillbaka i fas. Kanske blev jag smittad av honom redan då men försökte göra allt för att inte bli sjuk. Men det blev jag och en riktigt dunderförkylning har fått fäste. Nu är det snälla dagar för mig med vila, meditation, ingefärashots och bra mat. Omger mig med extra ljus och bra energier. Snart är jag på banan igen. Kramar/E
