<p style="text-align: left;">Hur hittar man motiovation till att träna? Jag vet inte hur ofta jag får höra "Hur orkar du träna hela tiden?" "Hur hinner du träna så ofta?" "Jag önskar att jag också hade tid att träna!"</p> <p style="text-align: left;">Jag tror många vill träna men inte får till det, helt enkelt för att man inte lägger upp en plan. Man väntar på att motivationen ska infinna sig. Men motivation är inget man bara får, det är något du själv skapar. Du kan vänta och vänta. Och vänta lite till. Men egentligen handlar det om att BESTÄMMA SIG och sedan KÖRA. Sätta upp delmål och mål, göra upp ett schema och sedan bara köra till det sitter. En ny vana tar tid att få in, men det går att skapa bra rutiner. Har du svårt att få till träningen i en stressig vardag? Ta då vecka för vecka, eller kanske månad för månad. Sätt dig ner och skriv in din träning i veckans schema. När passar det bäst? Och kör sedan efter det. Det gäller att få rutin på det, och inse att det är en viktig del i ens liv! Man tränar inte hårt i två månader och sedan är man klar. Träning är en färskvara!</p> <p style="text-align: left;"> Jag ser träningen som en livsstil. Alltså en del av min vardag. Precis som jag behöver äta och sova så behöver jag träna för att fungera. För att må bra och för att orka. Om du inte äter och sover, hur mår du då? Samma sak är det med träning. Det är ett måste för att orka med och må bra!</p> <p style="text-align: left;">Jag har kört med dagliga PWs i flera år, innan barnen och absolut som mest när barnen kom till världen. Vi har gått morgonpromenader med vagnen, till affären, till vänner, till dagis etc. Allt för att komma ut och röra på sig. För det ger en trött mamma mer energi : ) Efter Jolie var det inga problem att komma i form. PWs räckte gott och jag såg ut som innan. Efter tvillingarna där jag gick upp <strong>35 kg (!!!)</strong> och mycket visserligen var vätska men ändå, så rasade jag sedan i vikt och vägde som innan graviditeten när pojkarna bara var ett par månader. Och då kunde jag inte ta mig ut för PWs förrän efter flera veckor minns jag. Fokus låg såklart på att få livet med tre barn att funka, varav en nybliven storasyster och två nya bröder som åt dag & natt. När jag kom igång med PWs igen så blev jag piggare och lika smal som jag alltid varit men kroppen var (såklart) förändrad. Ryggen värkte ofta, magen var trasig och jag hade inga muskler. Jag började med plankan och lite hemmaövningar och fick tillbaka en stark mage men fick också operera navelbråck och väldigt delade magmuskler som trots mycket träning inte gick ihop. Och hade aldrig gått ihop utan operation. Efter det så mådde jag bättre och kroppen fungerade bättre och jag började där också känna att jag ville bygga muskler nu. Inte bara vara smal utan stark också. Känna mer ork, kunna lyfta utan att ryggen gör ont och armarna darrar. Känna att jag tar hand om min kropp och gör det bästa av mina förutsättningar. Känna mig fin naken, känna att kläderna sitter bra. Känna att jag kan! Ja jag kan komma på massa saker som jag ville uppnå, men det är det som är motivationen för mig. Du måste hitta det du vill åstadkomma med träningen. Självklart borde ett hälsosammare liv med mer ork och bättre mående vara tillräckligt, och kicken du får av träning. Men vi är alla olika. Vi behöver hitta vår grej. Det som får oss att åka till gymmet en grå morgon när du bara vill ligga kvar i sängen…</p> <p style="text-align: left;">Och för mig är det just att jag blir en mycket gladare person när jag åker till gymmet, jag kommer igång och blir mer effektiv i arbete och på hemmaplan, piggare mamma och ja gladare . Det är min rutin och den går nu (oftast) av sig självt. Det är det som är så bra med att skapa en rutin. Och att åka därifrån svettig och slutkörd och känna att jag KAN, jag är GRYM, FIN, STARK och BÄTTRE ÄN NÅNSIN. DET motiverar mig, varje dag. Att ha byggt upp min kropp är en magisk känsla. Och jag har många år med underbar träning, nya övningar och nya utmaningar framför mig. Det är en livsstil och att känna det, att inte lägga press på sig utan träna för att må bra och göra det bästa man kan och att utmana sig själv, det älskar jag! Och vi är ju gjorda för att röra på oss, ingen mår bra av att sitta still för mycket och kroppen behöver muskler för att orka med</p> <p style="text-align: left;"> <a href="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/150/2023/12/img_0924.jpg"> </a><br /> Hur får man tiden? Hitta tider som passar för dig, och gör ett schema utifrån det så du kan hålla det. Kan du inte komma iväg alls? Kör hemma-träning, finns massa program och riktigt bra övningar. Ta med barnen på PWs, låt dem sitta i vagnen eller cykla. Hitta som sagt det som passar DIG. Första veckorna tycker jag det är bra att köra på strikt, sedan så måste man ju lyssna på kroppen och köra efter vad kroppen klarar. Jag körde 7 dagar i veckan första tiden för jag var så rädd att skulle jag hoppa ett pass skulle jag inte ta mig dit sen. Jag ville skapa en rutin som gick av sig själv. Men det blev ju lite mycket för kroppen och den sa ifrån vid några tillfällen genom att jag blev trött och orkeslös istället och då var det bara att vila en dag, inte mer med det. Med tiden insåg jag att jag mår bäst av att köra 5-6 pass och nu ligger jag på 4 pass ungefär och blandar med kondition.</p> <p style="text-align: left;">Kan du börja med 2 pass i veckan, superbra! Kör på det och kanske utöka framöver. Allting är bättre än att sitta kvar i soffan ; ) Tänk att efter en månad, vad alla de passen kommer kännas bra! 🙂 Och ännu bättre när du fortsätter.</p> <p style="text-align: center;">Kör hårt! Kram/E</p>
