När jag började träna på gym för ca 6 månader sedan så var jag innan aktiv med PWs, sprang nån gång ibland och gjorde lite magövingar hemma. Men jag ville bli stark, pigg, smidig och bygga muskler. Inte bara vara smal och svag. För så kände jag mig. Svag. Jag hade ingen erfarenhet alls av gym men fick med mig en vän som var lika taggad så vi tränade de första passen tillsammans men sen så blev det allt mer sällan för henne men jag var hooked och fortsatte. Läste på, fick hjälp och lärde mig mer och mer. Började med lätta vikter, lärde mig tekniken och blev starkare och starkare och såg resultat snabbt. En sån fantastisk känsla! För mig var det som att börja från noll och sakta bygga upp kroppen och att ha egna mål och tävla mot sig själv är min morot. Nu försöker jag hela tiden ha små mål som jag strävar mot. Klara en viss vikt i tex. bänkpress. Men egentligen är det endorfinerna och bara att vara på gymmet och köra mitt pass som är min morot. Jag älskar det verkligen och vet ju att det gör mig så gott! Jag är inte bara smal nu, utan har muskler. Jag har samma jeansstorlek men fyller ut dem på ett annat vis och känner mig stark. Både fysiskt och psykiskt. Min svaga rygg, där ryggraden blev lite sned efter tvillingarna är rak och stark nu. Kanske ser ingen annan nån större skillnad men JAG ser och känner och det är ju det viktiga. Och jag lär mig så mycket hela tiden. Lägger till fler övningar, utmanar mig själv och lyssnar på kroppen. För mig måste träning vara kul och en rutin, för att det ska fungera i längden. Och att se att armarna har muskler, att rumpan är lite större, att benen är och ser starka ut och att magen som varit så trasig efter tvillingarna och bråck faktiskt har muskler och inte är så hemskt tokig ändå. Kroppen förändras när man har fått barn, vissas mer och andras mindre men att utgå från sig själv och bygga upp sin kropp för att den ska orka med ett förhoppningsvis långt och aktivt liv är för mig väldigt viktigt. Dessutom känner man sig snyggare och fräschare också :) Jag hoppas att jag kan peppa och inspirera till en sund livsstil och träning. Inte stressa någon. Jag vet att jag, innan jag började gymma, kunde bli väldigt stressad över träningsbloggar tex. för tyckte att det verkade så svårt och ingen verkade nöjd och man skulle hålla in på maten och träna mycket etc. Säkert har jag väl bara läst fel bloggar, dvs. sådana som inte inspirerar just mig. Jag vill kunna äta allt, med måtta, njuta av livet, se träningen som en lika självklar del av mitt liv som mat & sömn, bli stark och helt enkelt MÅ BRA! Tävla mot mig själv, lära mig mer och jag ser det som en helt ny, underbar värld med massor av info där jag plockar mina godbitar som passar just mig. Det finns ju så mycket all lära, om man vill. Och på köpet så äter jag mycket bättre och mer när jag tränar. Ett mål jag har är att laga mer och bättre mat och testa många nya recept. Den här veckan bävar jag för att gymmet är stängt fre-mån. Katastrof! Men ska försöka träna på ett annat gym. Hemmaträning är inte riktigt min melodi, tar inte ut mig eller har samma disciplin då men får väl i värsta fall ta PWs och kör lite hemmaövningar. Finns ju så mkt man faktiskt kan göra hemma och en pilatesboll ska jag införskaffa då det går att göra så många bra övningar med den. Jag är absolut beroende av min träning, men ser det inte som något dåligt utan bra. Så länge man äter bra, tränar rätt och vilar och mår bra så tycker jag det är ett sunt beteende. Kram/E
