"En person jag är avundsjuk på" Det här med avundsjuka. Jag tror att det drabbar alla någon gång. Jag tycker det är helt ok att känna avundsjuka, och erkänna det så länge det handlar om sånt man erkänner högt. Det finns ju en oskyldigare avundsjuka som i att jag tex. blir avis på någon som ska iväg på solresa över julen, bakar godaste julgodisarna eller slår in fantastiska paket. Då blir man liksom: "Åh jag vill också, lyllo dig!" Eller, "Åh jag blir så avundsjuk på dig som är så duktig på att baka/laga mat/pyssla". Sån avundsjuka tycker jag är rätt härlig och liksom bjussig. Sedan har vi den STORA avundsjukan där man bara ser hur mycket snyggare/smalare/mer vältränad/smartare/mer framgångsrik osv. någon är och det gör att man förminskar sig själv. Det blir skadligt när det smutsar ner och leder till missunnsamhet eller till en avundsjuka som äter upp en inuti. Det ger ingenting utan förstör, för sig själv och andra. Då behöver man jobba med sig själv, för det är BARA där det ligger. Jag är inte avundsjuk. Eller jo det är jag ju faktiskt. Det finns en sak jag verkligen kan bli avundsjuk på och det är de som har stor familj. Där ens mamma & pappa fortfarande är tillsammans i vuxen ålder och man åker hem dit då och då och liksom fortfarande är någons barn. Nu har jag ju aldrig haft så men det är sånt jag kan se hos andra och tänka "Undrar om de förstår hur lyckligt lottade de är!" Jag & R har ju skapat vår egna, stora familj och jag hoppas att vi kan ge våra barn det där vi själv drömmer om. Att våra barn sen får barn och kommer hem till oss för jul, midsommar, födelsedagar, påsk osv. Drömmen! Vad är du avundsjuk på?
