”När är balansen i livet perfekt enligt mig” Ja jag kan nästan sammanfatta år 2017 som jakten på att hitta den perfekta balansen... Min utmattning kröp tillbaka. Eller vad skriver jag. Kröp? Det var ju inte som att den smög sig på direkt. Jag har ju kämpat med utmattningssyndrom länge och kom tillbaka rätt bra i fas men körde på fullt ut och saker och ting i livet inträffade som gjorde att jag tappade all form av balans. Då blir man ganska vilse. Mycket vila, träning, KBT, insikter, vara snäll mot sig själv, hjälp från nära... Inse att om jag inte låter mig läka från detta NU så kanske jag aldrig blir återställd. Och så har det känts många gånger, som att jag aldrig kommer fungera som vanligt igen. Förmodligen kommer jag alltid vara känslig för stress, men jag hoppas kunna hantera stress och press på ett bättre sätt och hoppas att ångesten avtar. Jag måste nog säga att jag börjar hitta dit. Även om senaste veckan varit avgrundsdjup så har de senaste månaderna varit bra. Riktigt bra! Jag har mått bättre, lyssnat noga på kroppens signaler, fått nytändning vad gäller träningen och vågar säga nej. Vågar säga ifrån. De som är viktiga i mitt liv och känner mig, förstår. Att ha balans i livet handlar inte om perfektion. För det finns ingen perfekt balans. Man måste acceptera att det kör ihop sig ibland. Att man inte hinner med tvätten. Att det blir färdigköpta köttbullar till middag en tisdag, att träningen får vänta till imorgon, att bilden jag föreställt mig skulle bli så jäkla grym, bara blir halvdan. Man får acceptera att godisfria vardagar råkar bli en chokladkaka på onsdagkväll framför en serie, och man får acceptera att vissa dagar bara är skit. För mest är de helt underbara. Man får acceptera att balans handlar om att alla bitar i livet måste få vara precis som de är ibland. Och däremellan ladda energi genom vila, kärlek, skratt, musik, ja allt sånt som MAN själv mår bra av. Vi har ett liv, HÄR och NU och det är så jävla viktigt att förstå det. Förvalta det. Nu och alltid. Love/E
