Det känns som jag har grus i ögonen efter all sömnbrist, tårar, längtan, saknad, sorg, ångest. Jag är glad emellanåt, sen kommer det tillbaka, och det går upp, och ner. Jolie säger så fina ord, hon pratar om Morfar, frågar var han är. Han bor i himlen nu, svarar jag. "Ja nu gammeoffa inte suk, nu frisk" sa hon i söndags. Och ja, nu är han inte sjuk länge, nu har han frid och jag hoppas han vakar över oss alla. Jolie letade efter honom igår när vi var hos mormor, och då blir det så påtagligt, så verkligt igen och tårarna kommer. Vi har bilder på honom här hemma, och Jolie vinkar till honom. Precis som han brukade göra till hennes bilder som är i köket där hemma. Han pratade med henne varje dag, sa GodMorgon och GodNatt. Lilla Prinsessan, hon var verkligen hans solstråle och han lös upp varje gång de sågs. Tack Morfar för att du gav vår Jolie så mycket av dig, så mycket kärlek som jag hoppas hon kommer bära med sig länge. Vi ska verkligen vårda ditt minne och hålla det vid liv. Saknar dig ♥
