Igår var vi till veterinären med vår älskade Mani. Han har börjat dricka mer vatten än vanligt och det har känts som något inte är riktigt som det ska. Han är trots allt 14 år så man blir ju så klart lite orolig. I övrigt verkar han frisk, men samtidigt kan han ju inte säga till om han mår dåligt. Vi fick i alla fall snabbt en tid eftersom veterinären också tyckte att det lät oroväckande och hon misstänkte att det var diabetes eller något med njurarna. Veterinären tog blodprov på Mani och efter en dryg halvtimmes väntan, där Mani satt vi dörren och ville hem, så kom hon tillbaka. Njursvikt. Kronisk njursvikt och det går inte att bota. Men förhoppningsvis går det att lindra och hålla under kontroll med en specialdiet och nu medicin i 30 dagar. Om vi lyckas bromsa sjukdomsförloppet så kommer han kunna leva och må bra. Mardrömmen är att han blir sämre för då kan det gå snabbt. Men det får inte ske. Jag ber för att han ska få må bra och leva i många år till. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan våran Armani. Våran älskade diva som nattar barnen och är extrapappa i huset. Älskade älskade Mani ♥
