Känner mig så extra blödig nu. Gråter för allt och inget. I eftermiddag var vi ute och lekte och Jolie sprang iväg till rutchkanan en bit bort i trädgården, klättrar upp för den höga stegen och åker ner. Tjuter av lycka och springer tillbaka mot mig leendes...Och då brister mitt hjärta ännu en gång av denna oändliga kärlek. Mitt Fina Barn ♥ Min fina fina tjej springer med sina små ben och ler med hela ansiktet. Så stor och stolt, så självständig men ändå så mammig. Vill kramas & pussas... Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Herregud, det här är MIN dotter!" Den här lilla flickan med ett så stort hjärta, envis som få, kärleksfull, klok och så duktig på allt. Våran lillgumma. Jag gråter av lycka! Kärleken är så stor att man faller omkull gång på gång på gång... "Mamma, är du ledsen?" "Nej mamma är bara lite snorig", svarade jag. "Men varför har du tårar i ögonen då?" Och så gåter jag ännu mer för att hon förstår, för att hon vill trösta. Min lilla tjej ♥ Bild från Mama-plåtningen
