Sara tyckte det skulle passa bra att skriva lite om mina pojkar idag då vi kattvänner uppmärksammat de mindre lyckligt lottade och många har skrivit på namninsamlingar för att hjälpa djuren. Jag har skrivit ett inlägg tidigare om hur det gick till när vi första gången träffade våra ögonstenar. Läs det gärna här. Armani är storebror. Han beter sig så och är den som bestämmer mest av de båda. Han är väldigt hemmakär, men på sista tiden så är han ute allt mer. Vi har för vana att kika ut genom köksfönstret varje gång vi går förbi, och ofta så kikar Mani tillbaka utifrån verandan och vill in på en mumsbit. Hans favoritplats är min mage. Trots sitt mjuka inre så ser han riktigt macho ut och ser ibland ut som en pittbull när han kommer springande. Gucci är lillebror och vi har nog alltid daltat med honom lite extra. Vår lilla bebis. Lite mer självständig och orädd än Armani. Ute på äventyr mest hela dagarna men kan klockan och kommer mestadels hem i tid. Helt otroligt vad de är duktiga på att ta efter våra vanor. Vi tar in dem när det blir mörkt och de anpassar sig väl efter det. Gucci tycker om nästan all mat och äter gärna chips och ost. Favoritplatsen är på sin ställning eller på min hals.
