Tack för så fina kommentarer om mormor ♥ Att skriva av mig när något är tungt, ledsamt, jobbigt och svårt, tycker jag alltid känns så befriande. Det är enklare att klä känslorna i textform för mig. Så jag har skrivit och gråtit. Och hela tiden kommer små minnesbilder och händelser upp i mitt huvud. Allt jag fått uppleva med mormor! Jag är henne ytterst tacksam för allt! Och att mina barn fått uppleva sin gammelmormor. Hon hjälpte mig så mycket när barnen var små. Promenerade hit och matade pojkarna, läste saga och var närvarande ♥ Mormor & Romeo Mormor blev sjuk i demens för några år sedan. Från början gick det ganska sakta och hon var väldigt med. Med tiden blev det värre och hon fick flytta till ett äldreboende. Men innan hon blev sämre så pratade vi och jag kunde förklara min rädsla över att hon blev sjuk, och också berätta hur mycket hon betydde för mig. Och jag hoppades att hon visste det, och kände det. Och det gjorde hon ♥ Jag är så glad för det samtalet, det bär jag alltid med mig. Smärtan är att inte ha henne här, att hon inte finns här på jorden längre. Och smärtan är alla de år hon led. För hon led och fick sörja så många av sina nära. Även om vi fanns, så kände hon sig ensam. Och därför är jag tacksam över att hon fått ro nu. Att hon får vara med morfar och att hennes hjärta får kännas lätt igen. Jag & mormor Men saknaden kommer alltid kännas, och jag kan bara hoppas att hon finns här hos mig på något sätt. Älskade mormor!
