Ibland blir man så less på allt. Man stannar upp och tänker att är det det här som är viktigt? Som betyder mest? Är det så här det ska vara? Jag ska inte gå in på några detaljer, bloggen är ju en modeblogg. Det är den ytliga, modefixerade Engla många lärt känna och som många dömer mig för så jag ska låta det vara så. Men ibland så kommer man till vägskäl här i livet då det går upp för en att livet behöver nå en vändpunkt på ett eller annat vis. Man ser till sig själv, till sin omgivning och funderar på om man är nöjd. Är det så här det ska vara? Kan jag ändra någonting? Och ja, jag känner att JAG kan ändra någonting. Jag kan inte få andra att göra annorlunda, men varje dag lär jag mig någonting om mig själv och jag försöker förbättra och förändra till det positiva. Idag är en sådan dag. Det brukar inte vara lätt. Det är först en tyngd att bära. Sedan kommer tårarna. Tvivlen. Funderingarna. Ifrågasättandet. Men det brukar bli rätt. Ja, jag tror det. Jag behöver lite mer tid. Att skriva en ytlig blogg kan väl inte vara så svårt , tycker säkert många. Men jo, det är svårt att hålla distansen, att ej vara för personlig (mitt eget val). Jag lyser inte igenom på rätt sätt alla gånger, och jag blir arg på mig själv, samtidigt som jag ej kan förklara mig eller bjuda på det personliga. Jag började här en gång med att skriva en personlig dagbok med inslag av mode. Nu är det tvärtom. Och jag trivs med det, det gör jag. Men ibland vill man även bara skriva av sig utan att tänka och det brukar jag göra i en personlig dagbok. Varför skriiver jag då här nu? På fel plats? Ja jag vet inte. Jag kanske är förvirrad? Kluven? Att skriva har för mig alltid varit ett sätt att uttrycka mina känslor och åsikter. Jag formulerar mig bättre i skrift än i tal känns det som. Ibland så lever man som på luft, man glömmer det väsentliga, att tänka efter, att prata. Sedan vaknar man och känner bara att något måste ske. Idag är en sådan dag. Förändringarnas dag. Stort? Litet? Jag vet inte. Det är skönt att bara gråta. Men det är jobbigt att gråta för mycket, att gå in för djupt, tänka för långt. Ibland ska man ta saker bara för vad det är. Jag försöker göra det. Vilket luddigt inlägg. Jag menar egentligen ingenting med det, eller jo, jag menar allt. Men på mitt sätt. Personliga. Ta vara på nuet. Imorgon kan det vara försent.
