Jag har tidigare skrivit om att jag och Robin haft våra kriser. Ett förhållande går upp och ner, såklart och en och annan kris hör till. Vi hade dock en stor kris för några år sedan där vi gled ifrån varandra väldigt mycket och behövde ändra om i våra liv för att hitta tillbaka till varandra. Att gå från ett barn till tre, var en stor omställning och att tappa bort varandra är tyvärr, inte svårt alls under småbarnstiden eller när stora förändringar i livet sker. Jag förstår att par separerar. Att kärleken tar slut. Att någon träffar en annan. Att man tvivlar. Om man inte stannar upp och hela tiden väljer, ser och lyssnar på varandra så är det lätt hänt att det med tiden uppstår sårade känslor, konflikter och att den där okonstlade närheten istället byts ut till en växande mur mellan varann. Det jag och Robin gjorde när vi var nära en seperation var där och då egentligen bara att försöka hålla oss ovan ytan. Vi kände ju att vi drogs till varann hela tiden. Ingen ville eller kunde släppa taget. Vi bestämde oss för att dejta ofta, helst en gång i månaden. Vi bestämde oss för att dejta hemma också, så fort det fanns tillfälle. Se en serie tillsammans tex, det är det vi orkar efter en fartfylld dag. Vara nära och kramas. Prata. Vi började träna tillsammans. Och vi såg också till att ge varann egentid. Det gjorde att vi hittade tillbaka till varann med tiden och sedan dess har vi fortsatt med detta vinnande koncept. Under våren har det dock varit körigt. Vi tränar inte tillsammans längre, vi har inte kommit iväg på så många dejter och ja livet, jobb och hemmfix rullar på. Och livet är så ibland, så klart. Det får man ta. Men jag ska ärligt säga att det är så oerhört lätt att låta det rulla på så också, och vips är man ute på villovägar igen om man inte styr om. Jag har känt små vibbar över att vi prioriterat varann för lite på sistone och med facit om hur det gick för några år sedan vet jag att vi behöver mer tid tillsammans. Livet är nu. Väl värt att påminna sig om ofta. En relation är för mig fylld av kärlek, skratt, närhet, uppskattning, tillit och tid. Trygghet utan att ta varann för given. Kärleken behövs hållas vid liv, som elden. Klyschigt men sant. Att prata om hur man känner är viktigt, för det kan ju också kännas och upplevas olika i en relation. Hey, vi är ju två olika individer. Viktigt att också finna lugn i att perioder av dippar inte är hela världen, samtidigt som man är uppmärksam för när magkänslan säger ifrån. Det går ju att finna styrka i varann och kärleken även i de svåra stunderna, så länge man tar sig igenom dem tillsammans. Love/E
