Hej på er! Hur mår ni? Jag hade tänkt visat bilder på håret efter gårdagens frisörbesök men när jag åkte från frissan fick jag veta att min mormor ligger inne på sjukhuset och efter det var fokuset på att ta reda på hur det var med mormor och vad som hänt. Jag och R köpte tidningar & godis och åkte och hälsade på lilla mormor så fort vi fick veta och det var så skönt att se henne. Älskade mormor. Så liten och skruttig hon blivit. Älskade... Kämpa mormor, kämpa ♥ Idag får vi vidare besked om hon får komma hem eller ej. Efter att ha varit där en stund var vi tvungna att fara hem och jag har hade gråten i halsen resten av dagen. Och som det inte vore nog så är det kämpigt på andra plan också. Så ja jag vet inte. När är det stopp? Hur mycket ska man finnas där fastän ingen förändring sker? Jag är så trött, på riktigt sjuhelvetes trött och utmattad på att se på och höra om diverse löften och lögner och orkar inte hjälpa någon som inte hjälper sig själv. Jag har gjort allt och lite till så länge jag kan minnas. Det gör ont och jag känner mig oerhört maktlös. Somnade sent igår då hjärnan var på högvarv. Kramade barnen extra hårt imorse och drog sedan till gymmet. Nu känner jag mig lite piggare och lite klarare. Måste vara stark. Love/E
