Oj, var ska jag börja? Nej då, så hemsk var jag inte men ett roligt minne är att jag i 8:an bjöd in alla i klassen OCH parallell-klassen på fest hemma hos mig. Jag bodde då hos mormor & morfar i en by en och en halv mil från där vi gick i skolan och det gick inga kvällsbussar så man var tvungen att ha skjuts. Till mormor & morfar hade jag sagt att jag skulle ha tjejmiddag med några nära vänner. Det var ok och de skulle hålla sig borta under kvällen. Jag & tjejerna förberedde lite hemma hos mig och sedan började folk att dyka upp. Bil efter bil efter bil stannade till och släppte av festglada klasskompisar. Huset fylldes av 15-åringar och musiken dånade och alkoholen flödade. Vid 21.30 ringer morfar och säger att de är på väg hem. Jag får panik och ber dem vänta ett tag till. Han hör röster och musik och jag försöker övertyga honom att det bara är mina tjejkompisar. Han meddelar att de är hemma till 22. Jag får panik! Stänger av musiken och ber folk att de måste åka hem. Det är ju bara det att alla måste ha skjuts hem och det tar 15-20 minuter att köra ut till oss. Jag & tjejerna städar och det är någon som spytt ner toaletten, det är ölburkar överallt och chips & popcorn i varenda vrå. Vi får ihop allt i en sopsäck och en klasskompis slänger den i soptunnan innan han åker hem. Huset ser riktigt bra ut, inget synligt spår av någon fest och jag och tjejerna säger hej då lagom tills att mormor & morfars bil kör upp på uppfarten. Morfar förhör mig lite men ser ju att allt är städat så jag kommer undan. Dagen efter ringer vår granne på dörren och är upprörd över att vi slängt våra sopor i hans soptunna (som står precis bredvid vår). Morfar går ut för att rätta till det och hittar där sopsäcken med ölburkar & ciderflaskor... Han som slängde sopsäcken har råkat ta fel soptunna. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få gå ut. Mormor & morfar blev arga & besvikna. Det gick snabbt över, som tur var. Samtidigt blir jag alldeles kallsvettig när jag tänker på att mina barn snart kanske kommer göra precis samma sak hemma i vårt hus. Det bävar jag för med skrattet i halsen.
