Godmorgon godmorgon, hör fåglar sjunga glatt... Åh idag är det fredag! Jag har sovit lika dåligt som resterande nätter denna vecka, men fasiken vad skönt med helg! Idag ska vi nog hem till mamma och annars har vi inga särskilda planer. Imorgon är det dock Lucia så det måste firas! Jag läste de senaste kommentarerna om GratisBio samt ett hot-mail. Hot-mailet var totalt onödigt, dessutom olagligt (jag spar det, oroa dig inte). Naturligtvis tar jag till mig kritiken bland kommentarerna. Jag har tipsat om Gratisbio enbart för att jag tycker det är den gratissidan som fungerar och jag tycker det vore kul om flera kunde tjäna ihop presentkort, medan de tex. handlar på nätet. Men jag gillar inte att folk tar det fel och jag förstår er faktiskt. För jag är själv lika skeptiskt till de gratissidor jag själv inte är insatta i. Så tack och hej till alla gratissidor säger jag nu här i bloggen. Min blogg ska ju spegla en (ytlig) del av mig blandat med lite personligt och jag vill fortsätta ha det så. Att ha den lika personlig som första året, det går bara inte idag, det tror jag de flesta förstår. Vissa "kräver" att jag ska visa bilder på mina vänner, min familj och släkt som något bevis på att de ens existerar, men där grå gränsen. Om ni nu tror att jag sitter och hittar på dem så ja det är ju trevligt, men de har inte bett om att få vara med här, och jag skulle aldrig någonsin vilja utsätta dem för elaka kommentarer som jag själv får ibland. Mitt lilla hjärta Jolie syns här ibland, och det känns lite dubbelt men det beslutet har min familj tagit tillsammans och hur länge hon är delaktig i bloggen det vet jag inte. Jag gillar att blogga, annars skulle jag inte fortsätta. Jag gillar det för att jag får skriva om sådant jag gillar och inspireras av, skriva lite om min vardag mm. Tonen bland kommentarerna och även hos andra bloggare har idag blivit råare. Man döms för det som syns i bloggen, det är bara det som räknas. Det finns ju ett liv utanför bloggvärlden också, men det verkar många glömma. Jag gillar inte att bli igenkänd på stan tex, känner mig bara obekväm och det beror väl på att jag aldrig eftersträvat att bli känd genom bloggen (eller överhuvudtaget) och dessutom är jag inte så självsäker som jag kanske önskar att jag kunde vara. I alla fall bli. Jag jobbar med det varje dag. Jag är så glad för era peppande kommentarer, att många blir glada av att kika in här, att många inspireras och att ni delar med er tips och erfarenheter. Tack! Alla kan ju inte gilla min klädstil, inredningsstil etc. Herregud, det finns så mycket jag inte gillar men jag skulle för allt i världen inte tala om det för de som står för det. Det är ju underbart att det finns mångfald och det finns ju en charm med det mesta. Här hemma renoverar vi för fullt. Vi har idag bott här i huset i ett år och det finns fortfrande mycket kvar. Jag brukar vissa små delar då och då, även det som inte är klart och kommentarerna halglar in om hur fult det är, att jag inte har någon känsla för inredning. Men jag tycker att vi har det jättefint, och det blir bara finare och finare. Då skulle ni sett hur det såg ut för ett år sedan! Och huvudsaken är ju att vi som bor, trivs här. Så snälla, oroa er inte. En sak i taget. Jag önskar ju naturligtvis att allt var färdigt redan nu, otålig som jag är, men det går inte så fort och tanken är ju att vi ska bo här tills vi blir gamla så vi vill försöka tänka igenom varje steg noggrannt. Jag vill att min blogg ska vara ärlig och kärleksfull, att den ska spegla den jag är (även om man får försöka lägga till att allt inte bara handlar om yta) och jag vill få skriva om precis det jag vill, som jag gjort från början. Man är ingen dålig människa för att man har olika klädsmak eller inredningssmak. Ena stunden ratas man för att man inte klär sig som någon annan tycker, andra sidan ratas man för att man klär sig som någon annan. Jag har min stil och jag tycker själv den sticker ut från många även om den är ganska enkel och klassisk. Som sagt är inte bloggvärlden den enda världen, men jag förstår att man lätt jämför oss bloggare med varandra och har två stycken köpt samma jacka ja då härmas man. Fast ens stil i övrigt skiljer sig avesvärt. Jag har dessutom aldrig utsett mig för att vara trendsettare. Jag står mer för att bära det man gillar oavsett mode, men jag tar till mig det trendiga jag gillar och som jag tycker att jag passar i. Efter graviditeten så tyckte jag det var svårt att hitta tillbaka till mig själv, innan kroppen återgått helt och det blev faktiskt många felköp. Men idag så har jag hittat mig själv igen och det känns jätteskönt. Och med all ärlighet skulle jag behöva rensa ut igen för jag behöver inte alla kläder. Det är verkligen det klassiska som ligger mig närmast och det jag använder mest och trivs i. Tack för att ni följt mig sedan starten 2005, att ni orkat med alla mot- och medgångar och stannat kvar fastän ni förundrats över hur jag egentligen tänker i vissa lägen. Det är inte alltid man orkar med sig själv. Men jag lär mig av allt och hoppas att jag blir en starkare och klokare människa för var dag, som kan älska ännu mer och ge mycket tillbaka. Ett extra tack till er som alltid trott på mig och inte dömt mig alls dessa år. Ni är guld värda och jag önskar jag fick träffa varenda en av er. Det lyser om er bland kommentarerna så jag vet vilka ni är ♥ Kram/Engla ♥
