Idag har jag varit riktigt känslosam och gråtit en skvätt så fort en bra låt spelats på radion. Det är nu jag märker hur fort tiden flygit fram det senaste året. Jolie blir ett år imorgon. Jag längtar så till allt vi ska vara med om, att få se henne utvecklas, men jag inser nu hur mycket jag "saknar" allt som vi varit med om. Hon är ju ingen bebis längre, utan stora tjejen. Den här tiden kommer aldrig tillbaka och nu är alltid nu. Fånga dagen är det bästa man kan göra och det tycker jag vi blivit bättre på nu sommaritd. Nu ska jag slå in födelsedagsbarnets presenter och sedan slänga mig i duschen. Blir laptopen och jag som gör sällksap i soffan senare tillsammans med lite varma mackor. Vi kanske ses då :-)
