Godmorgon fina! Hoppas ni sussat riktigt gott och känner er pigga och glada. Senaste dagarna har man verkligen fått lite perspektiv på livet & tillvaron, efter det tragiska i Norge bl a. Jag vet att det inte hjälper att vara rädd och oroa sig ännu mer men erkänner att det är sådana känslor jag bär på nu och känner en sorg för hur världen är. Att mina barn ska få den bästa förutsättningen för ett lyckligt och bra liv är det enda som betyder något och att då känna att världen är så sjuk på många vis, gör riktigt ont. Men jag hoppas och tror ändå att vi kan klara av att stå upp för kärleken, rättvisan och få en frisk och god värld som regerar. Det finns så många krav på vad man ska göra, hur man ska vara och det är ju faktiskt bara en själv som kan bestämma hur man vill att ens liv ska se ut. Jag har alldeles för höga krav på mig själv på många plan vilket gör mig stressad för det mesta. Jag brukar tänka att det är bara jag som ställer dessa krav men märker också på min omgivning hur de tycker man ska vara. Man ska få allt att gå ihop och de som inte vet ens vardag har nog svårt att förstå. Att vara mamma är mitt prio ett och ärligt talat hinner jag inte så mycket mer nu och borde inte heller då barnen är så små. Men det finns ändå så mycket mer som ska hinnas med och som är så svårt då tiden inte finns. Det är fullt upp från morgon till kväll och jag vet vad som är viktigast och ändå känner jag mig så stressad över allt jag inte hinner för det känns som jag måste. Jag vet att jag duger ändå men... Ja men... Jag vill bryta denna spiral och slippa känna stress och press vad gäller allt. Hitta en god balans. Frågan är bara hur?
