Trots relativt morgonpigg familj så hinner man inte alls så mycket man skulle vilja om dagarna, å andra sidan så är det härliga stunder med familjen som är det viktigaste och det njuter jag verkligen av! Det är ju det man lever för, sin familj! Viktigare finns inte! Jag kommer på mig själv ofta med att oroa mig så mycket. Jag är en sådan människa. Har alltid varit och kommer kanske alltid att vara. Så sitter man där med tårar och tänker på hur lillan ska gå igenom livet och bli både sårad och sviken, vi blir gamla och kanske sjuka, pojkarna blir äldre och våra nära kanske inte finns här för alltid. Då inser man att man verkligen måste leva här och nu. Inget blir bättre av att oroa sig, men man kan allafall bli en bättre människa genom att göra allt man kan för att visa sina nära hur mycket de betyder och alltid visa uppskattning för vad livet erbjuder just dig. Det du gör kommer alltid tillbaka. Jag skulle inte orka leva om jag bara oroar mig och tänker på allt hemskt som kan hända, det blir outhärdligt. Jag kan bara påverka nuet och älska så mycket som möjligt.
