Jag har mest gråtit av era mail. Usch, jag kan inte ha sådana här tävlingar, jag är alldeles för känslig och gråter och känner med er alla. Vilka historier det finns där ute. Verkliga händelser som betyder så mycket. Tack för att ni ville dela med er! En vinnare är dragen allafall. Grattis Mikaela! Efter tjugotvå och en halv timme värkar varav tre och en halv timme krystvärkar orkade min kropp inte mer. Värkstimulerande sattes in och vår bebis hjärtljud gick upp alldeles för högt. Det blev beslutat om aktut kejsarsnitt. Blev ivägrullad från förlossningssalen utan att fått säga hej då till min älskade sambo och innan jag sövdes ner bad jag till Gud att vi skulle få leva. Två timmar senare vaknade jag upp ensam utan vetskap om vår son hade överlevt. Minns ingenting från de sista timmarna från förlossningen förutom att jag skrek och gråter än idag över att jag missat mitt barns första timmar i livet. Med hjälp av min otroligt stöttande sambo, goda vänner och många samtal hos psykolog har jag nu fått tillbaka mitt förlorade självförtroende över att jag inte kunnat föda vaginalt. Att vår son och jag överlevde har fått mig att få en helt ny syn på livet. Att det är viktigt att leva i nuet. Varje dag är en gåva. För man vet aldrig vilken dag som kommer att bli den sista. Genom vår förlossning har jag vunnit en otrolig kärlek till livet som jag aldrig skulle vilja leva utan. CARPE DIEM Mikaela!
